Ni minns genomgången av lägenheten? Det var även en bild från balkongen, något som skvallrade om en del asfalt och betong, eller vad det nu än må vara. Grått och trist kanske, men öppnar jag istället dörren på andra sidan och kliver ut ur lägenheten möts jag av det här. Läs mer

Visar garanterat en lamer!

Tisdagar och fredagar innebär jobb på annan plats dit jag får ta cykeln. Idag var inget undantag, och trots att det regnade vägrade jag ta tåget och vandra den sista biten. Tur att det gav med sig på vägen hem i alla fall. Som vanligt då brukar jag svänga in till hundrayensaffären, Flets, som ligger mellan min lya och jobbet i Hozumi, som stället heter. Där kostar allt 105 yen, cirka 9 kronor, om inget annat anges.

På min jakt efter en mindre bärbar badrumsspegel stötte jag på denna härliga kollektion av direkt lama speglar. Kanske för lamers, vad vet jag.

Det blev ingen sådan för mig, men dessvärre hittade jag inget som var mindre flickaktigt än den genomskinliga spegeln med insprängt glitter. Tillsammans med den, en tvättborste för bilar som jag ska ha till badrumsgolvet och en bärs kan jag nog tro att snubben i kassan fick sig en funderare. Perversa, skumma jävla utlänningar.

Det är tydligen jag det.

Serious love! Ja' svär!

I Japan får man oftast tre typer av reklam, med endast ett och annat undantag. Jag tömmer brevlådan flera gånger i veckan på reklam för lägenheter, hemkörd pizza och lättklädda damer, för den som är i behov av lite kärlek i olika grad.

Genomgående för alla tre är att ju mer du betalar desto mer får du. Så frågan är om man vill betala extra för det där inbyggda garaget, den extra fyllningen på den redan för lilla pizzan eller en halvtimmes extra kostymrollspel med unga tjejer.

Häromdagen bröts dock mönstret när jag fick erbjudande om att köpa en enorm gravsten för nära 100 000 svenska kronor. Helt plöstligt verkade pizzan för 250 spänn ganska skälig.

Det är tydligen i Japan man ska vara trafikpolis

För första gången, vad jag kan minnas, blir jag stoppad av den japanska polisen. Och det på cykel. Jag har under våren lagt märke till bylingens ökade aktivitet i området, och främst handlar det som cykelkapningar. Exakt vad de är ute efter är lite svårt att säga, för det är sällan jag ser regelvidriga hojar i aktion. Ja, förutom den där fjollan som hade sprutlackerat sin cykel från topp till tå med skrällfärger och peace-märken, som dessutom saknade allt vad ljus och reflexer heter. Läs mer

Förmånliga firmabilar.

En stark sjua!

• (12:50:24 PM) Rickard: kirin har en ny dödlig ölsort, för den delen
• (12:50:48 PM) Rickard: strong seven. 7%, men smakar lent som fan, som 4% eller nåt. och billig som stryk. livsfarlig
• (12:51:20 PM) tdh : oooh, låter inte fel!
• (12:51:24 PM) Rickard: inte alls!
• (12:51:34 PM) tdh : blir lite öl mao ?
• (12:51:43 PM) Rickard: nästan så man borde koppipejsta och posta om det här
• (12:51:45 PM) Rickard: l1
• (12:51:46 PM) tdh : veckans jappeöl vore en najs återkommande feature.
• (12:51:51 PM) tdh :
• (12:51:57 PM) Rickard: nånstans ska man ju börja!
• (12:52:12 PM) Rickard: ska testa det här, brb
• (12:52:48 PM) tdh : hai

Fotnot: Rickard och tdh heter egentligen något annat.

Medan Gears of War 2 tillfredställer mitt elektroniska behov så finns det givetvis andra typer av berusningsmedel, utan att det för den sakens skull behöver vara alkohol. Jag provade detta så sent som 2006 första gången när jag luffade runt i Tokyo under några månader. En god vän vars hus utgjorde några veckors stopp tvingade mig att prova, då han blev lite smått överraskad över att jag aldrig testat tidigare. Och mitt första intryck var pest. Hur fan kan man äta det här? Men jag gav det en chans till några dagar senare, och sen var det kört. Numera är jag fullständigt hooked och kan inte sluta. Mer, mer och mer.

Att det är skräp vet jag, men skit i det. Det rimmar helt enkelt väldigt jävla väl i min käft. En vakuumförpackad, väldoftande… Läs mer

Vad gör den lokala mäklaren när kunderna tryter? Läs mer

Jepp, som jag sa så har både lathet och öl stått i vägen för nästa post. Men nu så. Lite om lägenheten då, den nya lyan. Förra gången jag var i Japan och jobbade bodde jag i en halvsunkig, om än stor, etta en knapp halvtimmes gång från jobbet. Med mjuk, uråldrig heltäckningsmatta var det sannerligen möglets hemvist. Lägg därtill en trädgård rakt bakom och markplan så ökade förutsättningarna för diverse småkryp, framför allt hoppspindlar, markant. Att jag sedan hade tågspåren, kanske 5-6 till antalet, precis utanför fönstret gjorde inte saken bättre.

Visst, man vande sig ju, men ibland önskade man helvetets alla sjukdomar åt den där godstågföraren som alltid var så jävla punklig runt femsnåret varje morgon. Att tåget var tre mil långt och framkallade en mindre jordbävning gjorde ju så klart sitt.

Shit the same! Det där är historia nu ändå. Snabbt som fan såg jag till att ragga upp en ny lägenhet, både fräschare och närmare jobbet (endast 3 – 4 minuter). Och så blev det, efter bara några dagar. Läs mer