De japanska försäljningssiffrorna har den senaste tiden varit lagom gäspframkallande. Inget särskilt som sticker ut, utan det ser mest ut som vanligt. DS har tagit tillbaka förstaplatsen efter PSP:ns upptåg i och med lanseringen av den smalare modellen samt ett gäng nya färger, som även fortsättningsvis dräller ut. Ganska jämnt de båda emellan med några tusen fler i favör för Nintendo.
På den stationära sidan har Wii gått ned sig och säljer numera ett par tusen exemplar färre per vecka än huvudkonkurrenten PlayStation3, som ligger strax under 20k sålda enheter var sjunde dag. Xbox 360, lika tragisk som stabil, och det rör sig vanligtvis endast om 4-siffriga tal där.
Men så PANG! Läs mer
Minns ni Onechanbara? Klart ni gör. Det blir (ännu) en blodsplattrig film med lättklädda japanskor och zombier. Trailern är precis så direkt till DVD-ostig som man bara kunde hoppas. Läs mer
Ryska fantasystrategiliret Elven Legacy finns ute i demoversion – testa om du vill – samt i butik. Jag körde en stund lite snabbt, fullversionen då, men vände i dörren när det fortfarande blandades ryska och engelska röster i tutorialdelen. Säkert en miss i GamersGate-versionen, previewkoden hade samma problem, men ändå. Får se om jag tar en titt till senare.
Däremot måste jag säga att Elven Legacy kan ha det skummaste omslaget (se ovan) någonsin. Jag har svårt för den här typen av 50/50-grafik, alltså hälften tecknad och hälften fotograferad. Eller hur det nu är, bryr mig inte om detaljerna. Har föga med spelet att göra, men ändå. Läs mer
Den 21 april 1989 släpptes Game Boy i Japan, designad av Gunpei Yokoi (1941-1997) på Nintendos R&D1. Med andra ord fyller den grå tegelstenen 20 år idag, och det borde man väl kanske fira med att trycka in Tetris i underbar monokrom skrud.
Fast det tänker jag inte göra. Det finns bättre versioner.
Faktum är att Game Boy inte får den kredd den borde av den enkla anledningen att det är en synnerligen simpel maskin. Idag känns den ännu mer ålderdomlig, men då var det ett självklart val framför Segas GameGear, som trots sin färgskärm inte alls var i närheten av Nintendos portable entré. Resten är, som det heter, historia – utan Game Boy-framgångarna hade vi inte fått någon Game Boy Advance, eller någon Nintendo DS eller DSi.
Wikipedia säger att det har sålts 118,69 miljoner Game Boy och Game Boy Color-enheter, säkerligen inräknat Game Boy Pocket också, den slimmade spelpojken som någon snorunge snodde från mig. Det är en väldig massa maskiner det, och jag gissar – precis som Retroguiden – att det blir lite slå på bröstet-varning från Nintendos håll allt eftersom 20-årsjubileumet når USA och Europa.
Men det är idag som är Dagen med stort D, så grattis gamling!
Visar garanterat en lamer!
Tisdagar och fredagar innebär jobb på annan plats dit jag får ta cykeln. Idag var inget undantag, och trots att det regnade vägrade jag ta tåget och vandra den sista biten. Tur att det gav med sig på vägen hem i alla fall. Som vanligt då brukar jag svänga in till hundrayensaffären, Flets, som ligger mellan min lya och jobbet i Hozumi, som stället heter. Där kostar allt 105 yen, cirka 9 kronor, om inget annat anges.
På min jakt efter en mindre bärbar badrumsspegel stötte jag på denna härliga kollektion av direkt lama speglar. Kanske för lamers, vad vet jag.
Det blev ingen sådan för mig, men dessvärre hittade jag inget som var mindre flickaktigt än den genomskinliga spegeln med insprängt glitter. Tillsammans med den, en tvättborste för bilar som jag ska ha till badrumsgolvet och en bärs kan jag nog tro att snubben i kassan fick sig en funderare. Perversa, skumma jävla utlänningar.
Det är tydligen jag det.
Det har tisslats och tasslats om ett Lego Rock Band ett tag, men nu är det officiellt. Med topplistelåtar som är ”lämpliga för en yngre publik”. Som Song 2 av Blur, So What? av Pink, The Final Countdown av Europe, Kung Fu Fighting av Carl Douglas, och Boys and Girls av Good Charlotte. Gamla slagdängor är tydligen barnmusik numera.
Alla aktuella format (minus PS2) blir det, och självfallet lagom till julhandeln. Jag är lite äcklad faktiskt.
Spiders är en indieutvecklare av den lite mer renommerade skolan, de har nämligen gjort bland annat Silverfall (som Johan Eklund tyckte verkade lovande för ett par år sedan), men då under annat namn. Den här gången är det nytt namn, och ett mörk och skitigt actionrollspel som gäller. Läs mer
Du har sett bilderna och trailern, och visst blev du sugen på OutRun Online Arcade? Jag blev det i alla fall, men snålfan tog tag i mig och jag drog bara hem demoversionen från Live Arcade.
Det är jag glad för.
Jag är ledsen Sega och Sumo Digital, Sylver och alla retrolovers, men OutRun Online Arcade håller inte. Styrningen är ospännande och på tok för OutRun Original(TM) – det känns inte alls modernt, och trots 350 MB+ stort så ser spelet inte särskilt tilltalande ut heller.
800 Microsoft-poäng för det här? Skulle inte tro det va.
Serious love! Ja' svär!
I Japan får man oftast tre typer av reklam, med endast ett och annat undantag. Jag tömmer brevlådan flera gånger i veckan på reklam för lägenheter, hemkörd pizza och lättklädda damer, för den som är i behov av lite kärlek i olika grad.
Genomgående för alla tre är att ju mer du betalar desto mer får du. Så frågan är om man vill betala extra för det där inbyggda garaget, den extra fyllningen på den redan för lilla pizzan eller en halvtimmes extra kostymrollspel med unga tjejer.
Häromdagen bröts dock mönstret när jag fick erbjudande om att köpa en enorm gravsten för nära 100 000 svenska kronor. Helt plöstligt verkade pizzan för 250 spänn ganska skälig.
Pastellgulliga MapleStory Europe, en europeisk version av koreanska MapleStory, låter dig nu gifta dig i spelet. Ja, din karaktär alltså, jag betvivlar att Skatteverket hade godkänt en dator som vigselförättare. I alla fall, besök staden Amoria med din älskade och spela ett gäng quests för att komma fram till I do-momentet. Och bjud in dina onlinevänner vetja!
Så gulligt.
