Jepp, som jag sa så har både lathet och öl stått i vägen för nästa post. Men nu så. Lite om lägenheten då, den nya lyan. Förra gången jag var i Japan och jobbade bodde jag i en halvsunkig, om än stor, etta en knapp halvtimmes gång från jobbet. Med mjuk, uråldrig heltäckningsmatta var det sannerligen möglets hemvist. Lägg därtill en trädgård rakt bakom och markplan så ökade förutsättningarna för diverse småkryp, framför allt hoppspindlar, markant. Att jag sedan hade tågspåren, kanske 5-6 till antalet, precis utanför fönstret gjorde inte saken bättre.

Visst, man vande sig ju, men ibland önskade man helvetets alla sjukdomar åt den där godstågföraren som alltid var så jävla punklig runt femsnåret varje morgon. Att tåget var tre mil långt och framkallade en mindre jordbävning gjorde ju så klart sitt.

Shit the same! Det där är historia nu ändå. Snabbt som fan såg jag till att ragga upp en ny lägenhet, både fräschare och närmare jobbet (endast 3 – 4 minuter). Och så blev det, efter bara några dagar.

Efter att ha blivit runtslussad av en mäklare till olika objekt återstod bara ett ställe. Överraskningen, som mäklaren själv dagen innan hade lovat att ta fram. Det klickade direkt. En spartansk liten etta i mikroformat, ljus och tillsynes fräschare, med balkong. Allt på fjärde våningen. Gött. Tyvärr ingen hiss, men då får jag å andra sidan lite gratis kaloribekämpning var dag. Den smällen tar jag gärna.

Entrén är som ni kan se lika smal som trång. Gör det den ska, varken mer eller mindre. Alltså, det är ju bara en satans ingång. Nog om det. En matig garderob till höger i bild där jag förvarar lite blandade saker, bland annat Ikea-godis. Det går även att skymta det minimala köket som består av en diskho och en gasplatta. Jag är ingen kock, så jag kan inte bry mig mindre. Köper ändå färdigt käk för småpengar.

Vi går vidare till det toklilla badrummet. Nästan så att allt får plats i MacGyvers beryktade fickkniv. Toalett och dusch fungerar bra, men handfatet är ta mig fan i knähöjd nästan. Tur att man har en böjbar rygg. Jag överlever.

Så själva rummet då. Till höger, efter att man passerat köket och dörren till toaletten, hittar vi sängen, eller snarare den centimetertjocka så kallade madrassen. Det är allt jag för tillfället uppbringat att sova på. Men sådant har jag ändå inga problem med, så det går bra. Mörkblått lakan med rosa täcke och kudde. Matchar perfekt. Ikea, så klart. I fotändan står datorbordet, där jag spenderar merparten av min tid i lägenheten, förutom när jag duschar och skiter (inte på samma gång, även om det i mitt lilla badrum skulle vara fullt möjligt).

Det går även att skymta tvättmaskinen ute på balkongen. I Japan är det fullt normalt att ha tvättmaskinen just utomhus då det helt enkelt inte finns plats inne. Som vanligt tvättas allt i kallvatten, vilket gör smutsiga sockar precis lika smutsiga som innan, fast dom luktar gott igen.

Vänder vi oss åt vänster istället så ser vi nederkanten av garderob nummer två till höger i bild, samt uppsättningen som stillar mitt Gears of War-behov. En styck Xbox 360 med tillhörande TV. Enkelt, rakt på sak. Och inga röda ringar än. Peppar, peppar…

Vi vänder oss ytterligare ett kvarts varv åt vänster och hittar ett kylskåp, en micro med grillfunktion samt en byrå med lite kläder i och random crap ovanpå. Och så en spegel då. Utförligare beskrivning känns ganska onödigt.

Sist men inte minst, en titt ut från balkongen. Lägenheten är belägen ganska precis vid en väl trafikerad fyrvägskorsning. Det finns med andra ord alltid något att titta på. Fräsiga bilar i parti och minut. Allt lätt överskådligt från fjärde våningen. Det kunde inte blivit så mycket bättre för en bilfantast som mig. Väsnigt? Lite grann, emellanåt. Men det får man på köpet.

Detta var en kortare guidad tour genom min enkla boning. Tråkigt, måhända, men nu vet ni i alla fall. Så här kan man bo i Japan, eller också inte. Vi ses i del 3 som kommer att handla om… ingen jävla aning.