I Japan är jul inte kopplat till någon religion mer än den rena materialismen. Detta skulle kanske kunna ses som lite fult, men är det egentligen inte bara ärligt? Tokyos kalla betong lyser i alla fall i samma färgskala som varje svensk liten småstad, med eller utan Jesus hjälp.

I den lite lugnare stadsdelen Koenji en bit från den mest hektiska stadskärnan hänger lysande snögubbar längs gatorna när jag en kall söndagsnatt går till närmaste matbutik.

Dagen efter letar jag lite halvslött efter julklappar i Shinjuku, där den lilla allén vid den södra utgången av tågstationen, som varje dag används av närmare 4 miljoner människor, är helt täckt i blått ljus. Och för japaner är jul nog inget mer än just fina ljus och en ursäkt för att få spendera pengar. Med det menar jag inte att det handlar om religion för mig, men till skillnad från Tanaka-, Suzuki- och Satou-san minns jag alla julaftnar med familjen, julgransdoft när man på spända barnsben vaknade tidigt på morgonen, smaken av pepparkakor och julskinka. Jag minns det och värms inifrån och ut när jag står där i den japanska huvudstaden med den ständiga strömmen av stressade japaner runt omkring mig.

Mattias Wikström gästbloggar lite då och då från Tokyo i Japan.